Jennifer Nathalie

Nu måste jag dela med mig lite av vad jag gått och tänkt på i fleraflera dagar. Det är människor som ser ner på andra. Varför? Är svartsjukan/avundsjukan så stark nu för tiden?

Med det här inlägget så syftar jag på min min man, min IDOL! Iker Casillas.

Ja nu tänker ni men den här bruden är ju galen eller något, men jag är ett stort asså riktigt STORT fan utav den mannen. Inte bara nog att han är helt sjukt snygg utan han visar en sida som ingen visar. Han visar att han har ett hjärta av guld, många hittar små fel hos honom hela tiden och det stör mig så j*vla mycket. En människa kan inte vara perfekta i allas ögon, men i mina ögon är han PERFEKT. Jag önskar att min man är som honom (inget krav eller så jag ställer men ni fattar vad jag menar hoppas jag..), han är så omtänksam så underbar människa.

Just nu är det mycket snack om honom, för att han inte rösta på Ronaldo, för att han blev bänkad, för att han har tappat det, för att han tror sig blaaaaablaaabla.

Snälla människor, sluta vara så avundsjuka. Han har slagit rekord, han har hjälpt Spanien att slå rekord inom fotbollen, han har gjort så mycket och han har framförallt inspirerat så många unga människor!

Jag är alldeles kär i människan haha (inte bokstavligen). Men människor, SLUTA HATA! Världen blir bättre då.

Puss & godnatt fina läsare. // Casillasfan nummer 1

.. Fotboll! Helt sjukt att en sport kan göra människor så arga och irriterade. Ni som läst min blogg tidigare vet hur Real Madrid galen jag är då jag har bombat inläggen med glädje lycka besvikelse och även tårar haha, när de har spelat! Och nu har jag lust att skrika för Real spelade så jäkla dåligt idag och tränaren, ja han tänker nog som en sten. Med andra ord, han tänker inte. Men men..

Själv så spelar jag inte fotboll då jag är bollrädd haha, men älskar sporten och brinner extremt mycket för mitt lag! Det bästa som finns är killar som spelar fotboll, sååå sexigt.. ;)

Con esa mirada, con esos ojos
Con esos besos, con esos labios
Con esa sonrisa, con esa carita tan linda

Como no me voy a enamorar?

Känslan som uppstår när jag ser dig, är med dig, pratar med dig är nervösitet. Varför? Jag kan inte förklara varför det händer. Men det jag känner samtidigt är hur glad jag är, hur bra jag mår. Du ändrar en grå dag till en av mina bästa dagar. Du får mig att bli irriterad, ledsen.. Men jag inser nu att det är inte du, det är min känsla, mina känslor som får mig på det humöret.
För du får mig att skratta, att må bra, att le.

Har så mycket att säga, ångrar så mycket, saknar så mycket. Vet inte längre vad jag ska göra, vem jag ska vända mig till. Så många tankar och så lite ord som jag får ut.. "Livet går vidare".. Lätt att säga men svårt att göra så de orden blir sanna. Jag vill bara ha dig tillbaka, det är allt.

Jag saknar min tjockis..
♥

"Jag valde inte att känna det här..
Jag valde inte att erkänna det för dig..
Jag valde inte att sakna dig..
Jag valde inte att avsluta det såhär, det bara hände. Jag kan inte svara på hur allt blev som det blev för jag vet inte. Jag är så förvirrad, så rädd. Det var det här jag inte ville, men det blev så ändå. Kommer det bli bättre? Kommer allt ordna sig? Det är bara du som har svar på det. Jag är ledsen för allt jag gjort eller sagt till dig, jag är ledsen att jag föll för dig, jag är ledsen att det blev såhär. Jag kan inte styra det, jag kan inte ändra på det. Tiden får ändra på det, eftersom det är det du vill.. Att tiden ska ändra på allt. Jag vet inte vad det är du vill, jag vet inte vad det är du känner så jag kan inte göra mer än vad jag gjort. Eller kan jag? Ska jag fortsätta kämpa, men för vad? Har inga svar."

Det går inte en dag utan att jag inte tänker på dig. För jag tänker på dig varje dag, vaknar upp och ser en bild på dig och mig när jag var liten. Vill att du ska komma tillbaka, vill komma ihåg hur din röst var och komma ihåg mysiga kramar jag alltid fick när jag kom till Spanien. Vill komma ihåg ditt skratt, det enda jag aldrig kommer kunna glömma är ditt underbara leende och hur underbar Du var. Du var mer än bara min farmor, du va min bästavän. Nu är du min ängel, som vakar över oss. Saknar dig så mycket min fina ängel.
Älskar dig föralltid abuela!

Jag kan inte förklara hur mycket jag saknar dig. Trodde det skulle bli lätt men tydligen inte. Varför blev det såhär? Varför vi? Har så mycket att säga, tänker så mycket på "oss". Men nu? Allt försvann från ena dagen till andra.

Ibland behövs det bara ett misstag för att man ska inse vart man har sina vänner någonstans. Men i vårt fall så handlar det inte om ett misstag. Det handlar om handlingarna du gjorde, det handlar om allt vi gick igenom på 4 år. Från dag 1 fram till 25e januari. Allt är över nu, orkar inte mer. Livet går vidare helt enkelt, du har dom du behöver och jag lämnar dig med ett leende på läpparna. Jag ler för jag vet att du har det bra, du har dom du vill ha. Du har visat det tillräckligt nu vilka du egentligen vill ha kvar. Jag lär sakna dig, jag lär ångra mig, men jag vet själv att om jag går tillbaka kommer inget bli samma sak, våran tid är över..

.. Nuestra amistad se acabo

Problemet är att jag är lycklig med dig och du vet om det, därför blir det såhär. Problemet är att du är för komplicerad så jag orkar inte lägga mer tid åt att försöka. Problemet är att mina känslor tar över, och det måste sluta. Problemet är att jag inte vill erkänna något för dig nu, för allt går för snabbt. Problemet är att jag måste gå ifrån dig fast jag inte vill.

Es dificil, pero tengo que hacerlo.

Varje gång jag ser honom blir jag glad. Varje gång jag är med honom ler jag. Varje gång vi snackar njuter jag av den tiden för jag känner att det är världens bästa stund. Jag stänger av och ägnar min tid åt bara honom. Tänker inte på något annat än honom, för även om jag försöker att inte tänka på honom så går det inte att sluta. Vad är det för något? kärlek? När vet man att man är "kär"?